Therese

Jag har ALDRIG varit så sötsugen i hela mitt liv. (Klart jag har, men det känns så.) Illa.

Hade en helveteskväll i går på jobbet med en treåring som precis fått diagnosen leukemi och var rätt skruttig. Behövde syrgas, var väldigt svullen och helt enkelt inte fräsch. Föräldrarna var i superchock och mamman i v. 36. Bra.

Då kommer Therese som har jobbat på avdelningen i 4 månader och har ansvaret. I och med att det är kväll finns det ju ingen läkare på avdelningen heller. Flickan blir bara sämre och sämre under kvällen. Intensivvård diskuteras och jag är gråtfärdig. Då är det så underbart att nattpersonalen har sådan förståelse att man ska upp kl 5 dagen efter och jobba igen, så jag får stanna kvar. Inte fan ber de snällt heller. Jag ville bara lämna över och gå hem.

Tillslut fick jag gå hem i alla fall och beslutade att om jag skulle kunna jobba idag så var jag tvungen att sova lite. Så istället för att komma 6.45 valde jag att komma 7.30. Då får man massa skit i kulverten och blir påhoppad det första man blir av nattsköterskan. Som menade att jag borde kommit kl 7 så att hon hade kunnat överrapportera till mig. Ja men herregud, jag hade lika gärna kunnat vara ledig idag. Och så jävla onödigt att säga en sån sak när det redan är gjort. Noll förståelse för hur det är att ha en timmes resväg enkel väg till/från jobbet. Och då sluta 22 och sedan börja 6.45 dagen efter. Bra start på dagen.

Så jag juksköterskan på avdelningen som jobbat där minst får fortsätta med patienten. Tack och lov för min underbara kollega Lina. Vi jobbade ihop och redde upp saker och ting, då var det faktiskt roligt och tryggt att jobba. Sen blev det intensivvårdsavdelningen- IVA för tjejen. Sån förstå min insats.

Imorgon är det sista arbetsdagen. Sen är det semester för hela slanten! Can't wait!