Therese

Ett: Jag skyndar mig upp med tre tunga matkassar för att springa ner till tvättstugan och slänga in tvätten i torktummlaren i hopp om att den ska hinna torka och att maten uppe i lägenheten inte blir gammal.

Två: Två av tre maskiner står på 0. MEN VAD FAN?! Den tredje står på 51 min och huvudtvättslampan blinkar disco. FAN! Jag har bara 50 min kvar på tvättiden. Okej, tänk fort. Stänger av programmet för att byta maskin. Huvudtvättslampan fortsätter blinka disco och öppna-knappen lyser. Går det att öppna maskinen?? Nej... (Fan köttfärsen måste in i kylen) Okej, what to do now? Ringa den helt okej snygga fastighetsskötaren (Nej, han har nog gått hem ändå... Fuck). Tänk om. Jag sätter programmet på 40 grader istället, eftersom det verkar som att det har kommit upp till typ 50 i alla fall. Springer åter igen upp till lägenheten.

Tre: Är sjuuukt kissignödig. (Ska bara plocka upp maten...)

Fyra: Bär de tunga påsarna in i köket och flyttar bort en massa skit och PANG! Locket till stekpannan går i tusen bitar. Tack, tack och återigen tack! Det är mörkt ute och belysningen i köket är ju verkligen lysande. (FAAAAAAAAAAAAAN! Maten måste fortfarande in i frys och kylskåp och nu är det hinderbana mellan de osynliga glasbitarna).

Så fram med dammsugaren och en lite, massa, påsar att lägga de stora skärvorna i. Sen TOOOA!

Nu är det bara att hoppas att tvätten är klar när jag kommer ner om tio min...