Therese

Jag är bortskämd, det vet jag, även om det kanske inte är på samma nivå som barn med stenrika förläldrar, för det har jag inte. Jag har både föräldrar och en pojkvän (som mer eller mindre tagit över efter päronen i och för sig) som skämmer bort mig. Jag började tänka på detta när jag gick i högstadiet kanske, att det är så många som är bortskämda, men inte jag! (Ständigt missnöjd är jag ju också) Men sen började jag tänka och det är nog så att man är rätt bortskämd i alla fall. Det finns kanske olika sätt att vara bortskämd på bara. När jag bodde hemma, så städade mamma jämt, plockade undan efter mig och gav mig och syrran vällagadmat på bordet. Fick pengar till fika och annan mat vi inte åt hemma, trots att vi hade egna pengar som vi kunde betala med och därmed kanske skulle kunnat lära oss att betala själva istället. Så snälla lilla mammsen och pappsen! Så nog har både jag och lullisen blivit bortskämda fast på ett lite mer hälsosamt sätt än andra kids... kanske...

Det är kanske därför jag är som jag är också, aldrig nöjd... Hemskt men sant.

Problem med att hålla i pengarna med.. hänger det också ihop? Fick mina stipendiepengar idag... Inte fattig längre (fick känslan av att jag måste spendera)... Har kommit underfund med en sak: Det är lättare att inte ha några pengar på kontot, för då finns det inga pengar att spendera. Det är nästan som att jag tycker det är jobbigt att ha pengar...och kanske ja... kanske ska sätta in mer på sparkontot helt enkelt...

Frukost nu... och det är lördag ochjag är inte på väg till jobbet! LOVLEY!

(Ska träffa Lullan imon, min sötaste syster, hon är så söt och go... Vill ge henne mina julklappar jag köpte till henne i Lodnon nu, men är ju roligare att vänta egentligen...)